Livet i den lilla Staden

Just nu sitter jag och gottar mig med en kopp kaffe. Matlådan är gjord, duschat och snart beges det av till jobbet. Livet känns faktiskt väldigt bra just nu. Om någon sagt till mig för bara några få år sedan att jag denna sommaren skulle ha sommarbreak från skolan, jobba och gifta mig skulle jag sagt att de var galna. Jag kunde inte ens i mina vildaste fantasier tänka mig något sådant. Att jag skulle må så pass bra. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle klara av att gifta mig, speciellt inte med andra närvarande. Och jobba, nej skulle jag aldrig klara av. Och så sitta i skolan, fy fan, det var min största rädsla av allt. Men så hände något, en massa på en gång. Vi flyttade, vi fick vettig hjälp, människor som såg det jag faktiskt klarade. De såg inte alla hinder utan alla möjligheter. Med stöttning av fantastiska människor, av mina underbara familjemedlemmar och vänner så fann jag styrkan att bemöta och gå emot mina rädslor. Och snart ska jag och min underbara klippa, mannen i mitt liv. Som har räddat mig flera gånger, som har jag har skrattat ihop med, gråtit tillsammans med, som jag funnit livsglädjen med. Vi ska fira med vänner och familj, fira vår kärlek till varandra. För den är fantastisk, mannen jag ska gifta mig med är fantastisk. Tillsammans klarar vi allt.