efter alla dessa år

Efter alla år med ångest, panik och fobi. Efter alla
dessa år av isolering och skam. Efter alla turer till
sjukhus och alla olika läkare. Efter att ha fallit mellan
stolar, sett hur fruktansvärd psykiatrin är, hur få
resurser de har att tillgå oss unga. Efter alla dessa
år så sitter jag nu här, med ett leende på läpparna
och ett mod att försöka börja skolan.

Jag trodde aldrig att jag skulle våga ta det steget.
Att jag en dag kanske skulle ha en utbildning, jobb
att kunna leva. Åh jag ser fram emot livet tillsammans
med min älskling, familj och vänner.

Jag insåg igår när jag satt där bredvid min vänninas mamma
och såg kärleken från familj och vänner. Hur de masserade
nacke, smekte händer, ben och armar. En puss på pannan,
eller handen när de skulle lämna rummet, om så bara för en
minut eller två. När jag såg (kände) all denna kärlek strömma
ur var och en av de som befann sig i hennes närhet, då insåg
jag att det är detta som betyder något i livet. Kärleken, familjen,
vännerna. Har alltid vetat det, jag men fick en stark puff i ryggen,
visa det mera, säg det mera!


ps glöm nu inte att rösta i valet, om det så är blankt!

Kommentarer
Postat av: Torsteininga

Excellent site. It was pleasant to me.

2011-02-06 @ 02:07:55
URL: http://torsteininga.blogimagine.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0