Livet i den lilla Staden

Jag känner mig orolig i hela kroppen, har sån jävla ångest inför provet på tisdag.
Jag vet inte om jag har helt fel studieteknik men inget går in. Känns som allt jag
läser blockas av en osynlig vägg. Känner mig stressad, stressad till det yttersta
för jag vet att jag måste få g på detta provet, annars skiter sig kursen totalt.. Sen
har vi arbetet och nästa prov och arbeten som är så jävla stora att jag känner mig
spyfärdig. Ska bli så skönt när denna termin är över, då man har tid att tänka på roligare
saker och njuta av hur bra man har det.

Jag är så förbaskat stolt över mig själv, har gjort enorma framsteg den senaste tiden.
Kan göra prov i klassrummet, vilket jag ldrig trodde var möjligt för mig. Kan sitta med
på lektionerna och jag kolla på film i klassrummet. Jag som alltid suttit utanför i korridoren.
Jag kan gå ut och äta utan större panik, jag blir rastlös när jag sitter hemma för länge, törstar
efter sällskap och sociala sammanhang. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt.
Jag vågar se framåt och ta steg som jag aldrig vågat tänka på ens.

Idag går jag med huvudet högt och ser framåt!

Nu blir det suprisemiddag för svärfar, inte varje år en fyller 65 =)
imorgon blir det plugga igen.