En och samma mall.
Vi pressas alla ihop i en och samma mall. Det trycks
från olika håll, det slås och trampas, allt bara för att
vi ska vara en bland alla andra. Om du motförmodan
inte passar in, inte formats som du bör, då finns en risk
att du glöms bort. Du blir en av alla de som står med
en fot i skuggan. Du hamnar mellan stolarna. När ska
samhället dra in de som står där med en fot i skuggan till
livet istället, låta de slippa stå där i spillror. När ska vi
förstå att vi alla är individer och inte kan stöpas
efter en och samma mall, vi måste få vara de vi är,
inte de vi borde vara. Vi har alla brister, även om vi inte
är helt "rätt" så är vi inte fel.
Kommentarer
Trackback
