Livet i den lilla Staden

Att leva livet med ångest, är att leva i en ständig kamp.
Varje morgon när jag vaknar måste jag välja att kämpa
mot ångesten. Vissa dagar är lättare än andra, ibland förlorar jag.
Trycket i bröstet blir för stort, obehagets rus genom kroppen blir alldels
för mäktigt och rädslan smakt blir mig omöjlig. Jag saknar orken
och styrkan att orka, just den dagen.

Jag kan likna det vid att simma under vattenytan. Du kan
inte hålla andan hur länge som helst, till slut måste du upp
till ytan för att dra efter andan, få in luft i dina lungor. För
att sedan på nytt kunna dyka ner igen.

Har man kämpat en period då allt har gått bra,tar luften
förr eller senare slut. Du måste vila upp dig igen,
få luft i lungorna, för att orka på nytt.

Jag vaknar varje dag och väljer att kämpa, jag väljer att
fortsätta den dagliga kampen mot ångesten.